Igår när jag befann mig hos morfar så ringde jobbet och jag begav mig tillbaka och jobbade kväll. Idag är det fredag och jag ska idag bara ta de lugnt och ladda om för nattjobb. 
Det är nu 2 månader sedan du lämnade oss. Jag saknar dig mer och mer. Det är nu man börjar komma på alla minnen man har. När jag och Martina var små och vi sov över hos dig och morfar och du fick ligga mellan oss och sova eftersom vi inte kunde somna. Alla gånger vi sprang på baksidan, lekte i lekstugan, gungade och spelade krocket. Då du kom ut med en extra tröja till oss ifall det var lite halvkallt även fast man då var varm efter allt bus. Men du var rädd om oss. Du ville inte att man skulle bli sjuk. Du ville alltid väl. Du var verkligen världens bästa mormor. Jag tänker ofta på alla fina stunder som vi hade. Jag tror jag inte jag till fullo förstått att du inte finns här hos oss längre. Jag tror att du en dag ska ringa och höra hur det är med oss, som du brukade göra. Återigen, du var verkligen världens bästa mormor❤️