vissa kommer tro att de här är värsta depp-inlägget. men LÅNGT ifrån. läs allt, så fattar ni.

en dag i sommras. då var allt annorlunda. lättare. känslorna bubblade som en fontän, tyyyp.
- de finns känslor som aldrig tar slut.
vist, det kommer ligga kvar ett tag, de kommer det. men det mesta har jag lämnat bakom mig. det kan ta tid ibland. de kan de, men jag har lärt mig (av mina egna erfarenheter) att med tiden blir allt bättre. man måste bara våga tro på det. får då går allt. klart att det i början gör ont och är jobbigt, för det finns ingen på denna jord som inte annat än måste hålla med mig om de. men man måste lära sig att hantera det som en vuxen. livet är aldrig rättvist & kommer aldrig bli. ingen kommer kunna ta ifrån mig hur jag kände, men jag i alla fall försöka anpassa min känslor nu. vilket jag känner att jag blivit väldigt bra på vid detta laget.

men jag ska inte klaga. för det är inte heller det jag gör. jag är inte ledsen. jag är i stort sett bara glad, glad för allt. glad för att det är såhär och att allt som hände, hände. det var nyttigt, att man får lära sig hur det riktiga vuxenlivet fungerar. få erfarenheter. att man vet hur det verkligen känns. att få veta att det finns olika sätt att bearbeta olika saker.

sakna kan man göra, men jag är inte ledsen. långt ifrån. det var en grym tid. på sätt & vis i alla fall.

trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag är mestadels glad (kanske inte i början, men nu i alla fall), glad för allt som hände. det var som sagt, nyttigt. även om det på samma gång är tråkigt att de slutade så. men ledsen är jag inte. tro inte de, för jag är glad glad glad!

DÄRFÖR JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA VÄNNER, SOM ALLTID STÄLLER UPP.