.

allt började med att jag spelade handboll (såklart) jag var äntligen så glad att jag kunde komma igång med träningen. men sedan inträffar något som jag knappt minns nu, men jag skulle gå igenom försvaret och sedan är det något i mitt knä som bara säger "pang" och sedan blir allt svart. minns bara att jag sedan låg och skrek, som om jag var påväg att dö. tänk er ett sådant skrik. FÖR SÅ ONT GJORDE DE. då var det raka vägen direkt till akuten... måste bara tacka laget & tränarna som verkligen hjälpte mig, TACK

.

väl inne körde dom direkt in mig på en säng och så fick jag lägga mig och vänta. en väldig väntan. med smärtan i mitt knä, som gjorde förjävla ont, låg jag samtigit och smågrät. det fanns en väldigt snäll sjuksköterska & han sprang fram och tillbaka mellan en tv och mig för att raportera resultatet i sverige matchen på tv. han gav mig även smärtstillande, tack gode god! det var skönare än allt annat jag upplevt.

.

fick åka in till en doktor på min säng och hon kunde inte säga något eftersom jag hade så ont, så hon körde mig till röntgen. eller lättare sagt, så fick mamma köra mig. genom alla korridorer på sjukhuset, studsade vi från vägg till vägg. de märktes att det var första gången mamma körde en så säng i alla fall. sedan rötgades jag och efter det var de en oändlig väntan. vid halv 1 fick jag äntligen åka in till doktorn igen och vad hon kunde se, hade jag inte frakturer, meeeen dom tror att det är något annat som har tagit skada, så om 3 veckor blir de att åka tillbaka och kolla upp om det är minisken eller ledbandet. tills dess, kryckor... faaaaan

.

när jag trodde att allt var över, och jag skulle få åka hem.. hände det mer saker. jag började helt plötsligt må förbannat illa och jag började snurra. så, doktorn kom ut igen och så fick dom köra in mig igen. jag kände mig så jävla illamående att det var en sekund från att jag skulle tömma hela matsäcken mitt inne på akuten. men, jag klarade mig. drabbades även av samma sak 1 gång till den natten.

.

om jag sammanfattar den här natten, var dom bland dom värsta i mitt liv...

jag som äntligen trodde jag skulle kunna börja spela handboll igen.. men icke sa nicke