försöker få en del gjort i matten och skydd och säkerheten. men ja kommer ingen vart. ingenstans. jag kan inte koncentrera mig. kan inte fokucera på de jag måste. mina tankar bara skenar i väg. på hur saker som bara gör en besviken och ledsen. på hur besviken och ledsen ja är förtillfället. sitter hemma. själv. JAG ÄR FAN INTE VÄRD DE HÄR! INTE EN CHANS! jag känner till de här ut och in, bak och fram, upp och ner. jag är fan inte värd sån här skit. NEJ DE ÄR JAG FAN INTE! jag är inte värd att somna med röd-sprödiga ögon. jag är inte de.

så.. nu fick ja lätta mitt hjärta lite.. lite bättre iaf