373 dagar, de va den tiden vi hade.

2010-06-13 @ 14:19:05
ja, livet blir inte alltid som man har tänkt sig. man tror sig känna någon. men icke. de höll i 373 dagar. nu är de slutslutslut. jag blir galen, tokig, helt förvirrad. att inte längre veta att de finns någon där. du har nästan alltid varit ett stöd för mig. nu är du borta. föralltid. känns så jävla konstigt. gårdagen va värst. efter 5 timmar med tårar ner från min kind. kunde ja inte få fram några mera tårar. min ögon va då igen klistrade och kinderna kändes som sten. de va hemskt. kunde inte ens hålla tårarna inne när man är bortbjuden. usch.

men jag måste påpeka att jag har VÄRLDENS BÄSTA VÄNNER! ni är verkligen GULD värda. ni är ett enormt stöd för mig! jag älskar er allihop. utan er, vet jag inte vad jag hade gjort. jag är på något sätt glad. de ju faktiskt sommarlov. och nu mina älskade vänner, ska vi göra de till de bästa! och snart kommer min erica hit och vi ska ordna en riktigt härlig grejj. senare kommer även tess,philip,ida & franchesca. och grattis francesca btw på 16-års dagen igår! hoppas på en toppen kväll. imorgon drar ja på jobb. känns gött att komma på bättre tankar som mina vänner hjälper mig med. PUSS PÅ ER!

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?

Namn:
Stammis?

E-postadress: (Den ser bara jag)

URL/Bloggadress:

Komentera här:

Trackback
RSS 2.0