att allt bara kan vända. från ljust till mörkt. för bra till dåligt på 1 sekund. de trodde ja inte. jag hade en tro. och de va underbart. men att allt bara kan vända. som en pannkaka. som en blixt från klar himmel. från att stått på starka ben, bara helt plötsligt känna sig så knäsvag att man nästa ta tag i något för att inte ramla. från att nästan bubbla över av glädje, till att känna en stor klump i magen, som bara blir större och större och bara gör ondare och ondare. de är så typiskt. så jäkla typiskt.

andra dagen är avklarad. klassen känns bra. lärarna känns bra. brabrabra.
OP1s, grymt!